Ola Karlman

Det är knappast den isiga vinden genom håret, det kalla balkonggolvet över fotsulan, eller för den delen den molntäckta fasaden som himlen representeras av, som glädjer mig som människa i dagsläget. Inte heller är det grannens volymspasmerande basförstärkare, som alltjämt skriker i otakt med regnet. Visst är det vackert med små kristaller av H2O längs fönsterglaset, inkurad i en stor filt med en kopp färdigpratat te vid bordskanten. Visst är det rörande att se händer över barnvagnar, pusselinspirerat och enkelt. Och visst finns det en sommarvärme i mig någonstans som säger mig att snart förändras allting, igen.

Det kan kännas tungt ibland, att engagera sig för en fråga som känns så självklar för en själv. Det är en kamp sannerligen, att ha en målsättning om att inte finnas. Men visst är det alltid värt det, för förändringen som det innebär är kronan på verket. Det är ramen längs det konstverk som vi skapar tillsammans, vi som kämpar för fred och respekt - en värld där människors lika värde genomsyrar luften vi andas.

Kom nu ni som placerar personer av säregna härkomster längs utstakade stigar - inse alla människors olikheter, och likheter, och låt så de vara något som inte påverkar er. Det är liksom dags någonstans att förstå människans oändlighet. Som ett fingeravtryck, som en hornhinna eller en ryggrad. Som det hårstrå som valde att falla just nu. Alla är olika, men visst är de lika mycket värda.

Det är en klichéfärgad kväll, måhända, och det är väl just det som är så fruktansvärt sorgligt. Att det ska behöva vara kliché, snarare än självklart logiskt enkelt. En vardag, en dag kanske. Det är därför vi fortsätter engagera oss!

Till Ungdom Mot Rasims samtliga 3 000 medlemmar - ni är ett konstverk, och jag är så fantastiskt stolt som får vara er ram. Vi ses snart igen, hoppas jag!

Godnatt!

Ola Karlman
[email protected]

Det är föga förvånande att Sverigedemokraterna (SD) nu nått över riksdagsspärren, även i Sifos mätningar. Partiet rider på en våg av missnöje och människor står handfallna inför faktumet att en främlingsfientlig etablering på den politiska arenan är nära. Men kampen fortsätter.

Ungdomsengagemanget mot en främlingsfientlig etablering på den politiska arenan är större än någonsin. Hundratusentals ungdomar har genom medlemskap i olika ungdomsorganisationer aktivt tagit ställning för ett tolerant och inkluderande Sverige. Det är ett tecken på att det finns en annan typ av missnöje, som snarare visar sig i form av demokrati än genom främlingsfientlighet.

Det massmediala uppbåd som realiseras så snart SD visar minsta lilla framfötter är en skrämmande utveckling. Jag är av teorin att vi absolut inte kan, eller för den delen ska, tysta ner dessa åsikter genom att ignorera dem. Visst sprids det ett missnöje över vårt avlånga land, över hur samhällsutvecklingen artar sig. Visst har människor tröttnat och börjat ifrågasätta rådande system. Beviset ser vi ju tydligt - Sverigedemokraterna vore i riksdagen, om valet skulle ske idag. Men lösningen är inte en röst om mer orättvisa.

Det är liksom dags att inse faktumet och inte blunda för den utveckling som sker just nu. Sverigedemokraterna når framgång och kommer att göra det, så länge de står obesvarade. Bakom den städade fasaden är intolerans och rasistiska ideologier en del av partiets vardag. Den vardagsrasism som SD präglas av syns kanske inte med blotta ögat, men visst känns den, och visst gör det ont att se hur en sådan ideologilös politik får fäste i vårt mångkulturella och vackra Sverige.

Riksdagen ska få förbli fri från rasism och intolerans även efter valet 2010, vägen dit blir helt avgörande. Vilken väg tänker du gå? Jag uppmanar härmed öppet människor i Sverige att ifrågasätta och kritiskt granska all politik som förs, inklusive dagens riksdagspolitik. Låt oss inte falla i glömska - SD står för ett orättvist Sverige och en tanke som inte behandlar alla människor som jämlika. Det logiska ska istället vara demokrati, kärlek och mångfald.

Ola Karlman
[email protected]