Ola Karlman

Jag kommer just från Stockholm och en väldigt intressant lunch tillsammans med Röda Korsets ordförande Bengt Westerberg, LSU samt 15 andra ledare och viktiga personer för ungdomsorganisationer. Under lunchen diskuterades kring på vilket sätt man bäst bemöter den rasistiska och främlingsfientliga vågen som går över Sverige just nu, med fokus på hanteringen inför valen de kommande åren. Med erfarenhetsutbyte, tankeventilering och expertis tror vi nog alla att vi kan förändra den trend av främlingsfientlighet som Sverige så sakteliga hamnat i. Och lunchen idag är ett bra initiativ till ett fortsatt arbete och samarbete kring frågan.

Jag varvas dock både med rofylldhet och förtvivlan. Min förtvivlan finns i att diskussionen överhuvudtaget finns. Man pratar idag om att Sverige nått så långt inom frågor som jämställdhet och mänskliga rättigheter. Ändå tvingas vi till fortsatt kamp för något som borde vara självklart. Jag tror egentligen att problemet kan hittas i två större sammanhang - dels så finns det en stor frustration i dagens Sverige över hur samhället är på väg att utvecklas, och det i många hänseenden, dels så har man alltför länge tystat ner och negligerat problemen som pojkstreck eller bagateller. Det är dags att ta frågan på allvar och faktiskt göra möda för det samhälle vi vill uppnå.

Att diskussionen överhuvudtaget finns är ett problem, men också en möjlighet. Därför infinner sig min känsla av rofylldhet. Det finns starka motsättningar som bidrar till en främlingsfientlig utveckling. Men det finns idag också ett starkt motstånd till sådana krafter, vilket gör att vi om vi samlar våra styrkor kan nå en förändring betydligt lättare än om vi själva skulle hålla i taktpinnen var för sig. Jag tror att ungdomar i Sverige egentligen vet hur dem vill att samhället ska se ut - det gäller för oss ungdomsorganisationer, som tror på demokrati och mångfald, att erbjuda en arena för dem som vill förändra. Vi får inte vara rädda att diskutera problem, men vi får heller inte vara sena med att visa på lösningar. Jag tror att vi gemensamt som ungdomsorganisationer kan ta fram konsekvensanalyser, och därigenom också lösningar på den utveckling och de problem som många människor idag tycker sig uppfatta.

Låt oss se till så att dagens seminarielunch blir ett avtramp i en fortsatt kamp och i ett fortsatt starkt engagemang. Vi måste samla alla våra krafter och gemensamt se till så människor i Sverige inser vilken fara som finns i främlingsfientlighet. Det når vi genom dialog, debatt och diskussion. Vi måste finnas på plats ute på fältet och fortsatt jobba för en bättre värld - tillsammans med ungdomar, tillsammans med människor. För vi ska inte själva förändra Sverige, det ska Sverige göra självt.

Jag och Hanna Hallin, ordförande för LSU, fick den fantastiska äran att medverka i Sveriges Radio Metropols program Efter Tre, för att just diskutera dessa frågor. Du kan lyssna på programmet i sin helhet via nedanstående länkar!

http://www.sr.se/webbradio/?Type=broadcast&Id=1176640&isBlock=0

(från ca. 17.50)

Forts:

http://www.sr.se/webbradio/?Type=broadcast&Id=1176720&isBlock=0

Till dess att vi hörs igen så vill jag passa på att önska er en fortsatt trevlig vår och försommar. Och om vi inte hörs innan dess, en riktigt god nationaldag.

Massa kärlek!

Ola Karlman

[email protected]